I´m back!

Hej!

I´m back!!

Om det finns någon som fortfarande är intresserad av mitt liv och min blogg så kan ni nu hitta mig på: www.lillakas.se

Hoppas vi ses där!!

Livet som gift

Många man träffar nu så här efter bröllopet frågar samma fråga: Hur är det nu då att vara gift?
Jag svarar nog olika varje gång någon frågar.
Det beror nog på att det finns så många olika känslor runt omkring det. Det var inte så att jag föreställde mig innan hur det skulle kännas att vara gift...Men det finns ju många fördomar om livet som gift. Typ som att man helt plötsligt har ett stort barn. Att man gnabbas mer eller liknande. Jag tror inte jag har bråkat med Robert en enda gång efter bröllopet. Visserligen har vi inte varit gifta så länge och kanske är vi fortfarande inne i en "smekmånadsfas" men vi har stor respekt för varandra och vi vill verkligen behaga och vara snälla mot varandra. Det viktigaste i livet är just nu den andre. Men jag sitter här veckan efter vår smekmånad (som var en vecka i Kroatien), och funderar på vad det exakta svaret på frågan är. Jag är inne i en ganska deppig period just nu där det har varit en sommar med mycket ångest, stress och förväntningar. Och jag tänker så mycket på framtiden att jag nästan lever den. Jag ser fram emot när skolan är slut, när vi har hus och vi kan börja bygga på vårat liv. När man tänker och lever så mycket i framtiden är det så lätt att tänka: Bara vi får hus så kommer jag bli lyckligare. Men så börja jag fundera på om det kan stämma? Kan man bli lyckligare för depression sitter ju oftast bara i huvudet och hormonerna. Så fundera jag på om jag är lyckligare nu när jag är gift. Och jag kom fram till ett JA!
Jag har såååå länge velat gifta mig med just DEN killen. Jag har velat visa hela världen hur mycket jag tycker om honom och visa alla att det är såååå äkta det vi har. Och framför allt har jag velat visa honom hur mycket han betyder för mig! Och det har jag nu gjort! Jag har visat hela världen att han är den enda för mig, att han behandlar mig som en prinsessa och att vårat liv tillsammans är som bäst när vi är ihop. Jag har visat honom hur mycket jag älskar honom genom att ta det allra största steget som finns och jag tänker visa honom resten av vårt liv tillsammans att just den dagen den 18 Juni 2016 var något av det finaste och vackraste vi gjort, och att det var vår kärlek för varandra som var kärnan.
Så ja på den frågan om hur det är att vara gift: det är en tillfredsställelse!

Vårt bröllop

Tänkte att jag skulle summera vårt underbara bröllop som var för snart 2 veckor sedan.

Tänkte att jag skulle skriva ganska detaljerat och ärligt det första och sedan gå igenom lite bilder och andra detaljer.

Så allting satte i egentligen igång på Fredag morgon. R ville inte packa in för mycket saker i bussen vi lånat av min far på torsdag kväll (vilket jag räknat med så det skulle bli mindre stressigt) pga att man aldrig vet vem som tar sig in där. 

Sååå alltså packar vi bussen FULL med grejer som skulle till festlokalen. Kl 9.00 åker vi och köper lite fika för mina föräldrars bröllopsdag ska inte glömmas bort sådär innan våran!

KL 9.30 är vi i blomsteraffären för att hämta alla blommor. Det var jisses vad blommor vi fick! Hade aldrig trott att vi skulle få sååå mycket! Dock hade jag världens panik när jag körde dem till mamma. Pionerna slog ut under den bilfärden :( :(  Men jag vägrade låta det förstöra.

Fikade snabbt och våra brudnäbbar fick sina påsar med lite smått och gott för att de just ville vara våra brudnäbbar. Blandannat fick de varsitt sånt här halsband

och våra föräldrar fick varsin påse med lite olika grejer i. Min pappa fick bland annat de här manchettknapparna 

Vi drog snabbt vidare till festlokalen för att dekorera den. Vi fick med oss Maja som var en stor hjälp och sprang runt och hjälpte oss flitigt med diverse. Så här såg festlokalen ut utan blommor.

Utan blommorna är den ju ganska halvfärdig. Vi fick så mycket blommor så efter att mamma och Sandra gjort de buketter och dekorationer som skulle va fick de improvisera och göra fler som man kunde sätta ut. Dumt om det skulle bli över liksom. Klockan 17 fick vi skynda oss att checka in på vårat hotellrum och sedan snabbt åka till Saleby för att träffa prästen som vi tog in ifrån Småland. De köpte endel av vår gamla gård så vi kände henne sen innan och jag har alltid tyckt att hon varit så go! Hon är så avlappnad och inte så stel och strikt som man kanske tänker sig om en präst.

Våra 2 brudnäbbar var med och tränade. De blev riktigt uttråkade av att sitta framme med oss på "läktaren" så jag trodde aldrig att de skulle sitta kvar under själva vigseln. Men det gjorde dem!! De var såå duktiga!

Efter det åker vi fort in till Lidköping igen för att spackla det sista på tårtan innan vi ÄNTLIGEN ska få i oss dagens första mat!

Och så blir det Lördag! Jag hade bestämt mig länge att jag skulle slappna av så fort det blev Lördag och jag tror nu i efterhand att jag slappnade av lite för mycket. Vi går upp och äter frukost på hotellet med Roberts fina kusin och hennes sambo, som  valt att ta in en extra natt på hotellet.

Sen blir det att åka till festlokalen och fixa med det sista- typ plocka upp det man stökat ner dagen innan och så. 

Sandra skriver ett sms till mig: Vi blir sena! Mamma springer runt som en plockad kyckling här hemma. De skulle komma in och vi allihop skulle göra oss iordning tillsammans. 

Tillslut kommer dem och vi börjar att sätta ut alla blomdekorationer. 

Jag gör mitt egna hår och smink men missbedömt tiden totalt. Vigseln börjar 14.00- 13,40 springer jag ner mot bilen som fått stå och vänta på mig, inga örhängen och inget armband btw...

springer förbi paraplyet och skriker rakt ut: PARAPLY....ska jag ta med det??

Alla svarar (inklusive kocken som står och tittar på allt spektakel): NEEEEJ det är jätte fint väder ute, inte en chans till att det börjar regna. 

Maja och Emmy och jag åker i den fina vita bilen. Jag håller tjejernas hand hela vägen och pratar nervöst med chaffören. Precis när vi kör in i Saleby så vräker regnet ner från den solklara himlen. 

Där i kyrkans port står pappa, Prästen och vaktmästaren och väntar på oss. 

Pappa springer ner och hämtar mig med ett paraply. 

När jag står där och väntar på att dörrarna ska öppnas, sångaren sjunger min älsklingslåt som jag grinar till varenda gång jag hör den....(Du är allt)

Tjejerna står och laddar framför oss. Pappa hoppar av snyftningar (nej det hörs aldrig när han gråter, man ser bara att han står och hoppar)

självklart grinar jag som ett litet barn innan dörrarna ens har öppnats. Det hjälper inte heller när jag ser min älskade man längst bort i kyrkan bli lika berörd. När man gråter så kraftigt är det så otroligt svårt att le eller överhuvudtaget se söt ut haha!

Till och med prästen har tårar som rinner längs hennes kind när vi kommer fram till henne. Det var så mysig stämning i kyrkan och så mycket kärlek som strömmade från mig och Robert. Vi gav våra egna löften till varandra och prästen höll ett eget improviserat tal i slutet där hon skulle ge vägledning- men som hon sa, att vi har klarat så här långt utan hennes ord så vi ska nog klara sig länge till. Men det var så fint när hon pratade ur hjärtat och det blev bara mer personligt. 

Vi valde att ha 3 låtar totalt av vår sångare. Vi gick in till Du är allt, hon sjöng även: Alltid dig nära, som är väldigt svår men sååå fin! Efter våra löften sjöng hon: This I promise you.

Efter vigseln (kyrkan har inget brudrum) skulle vi gå in genom en dörr som leder till en trappa som går upp till orgeln för att vänta ut alla gästerna....det är bara det att det tydligen fortfarande regnade så ingen gick ut. helt plötsligt öppnar någon dörren och där inne i trappan står vi och trycker. SÅ pinsamt!! Men haha många fick sig ett gott skratt iaf. Så då blev det vi som fick ge oss ut först i regnet. Vi satte oss i bilen direkt. Våra brudnäbbars far skulle hämta dem, men han var försenad, och vi skulle ha deras mor (min syster) med oss till fotograferingen. Så pga honom blev vi sena. 

Vår underbara chafför hade med sig champange (vilket jag glömt att ta med också) vatten, frukt och kex till oss. Så himla gulligt och omtänksamt! 

Väl på vår fotograferingsplats (min älskade kusin ställde upp som fotograf, btw tar hon sjuka bilder! Hon är sååå grym på att fota!) regnade det fortfarande, så vi blev en aning blöta. 

Yes så vi fotograferades och sedan åkte vi mot festen. Där blev vi avsläppta på baksidan och utegården till lokalen. Vi blev hurrade och drack den alkoholfria bruddrinken vi valt. 

(förstår inte varför allting ska ha alkohol i sig??)

Vi gick in och satte oss till bords. 

Till förrätt fick vi en broccolisoppa och en toastskagen.

varmrätten bestod av en potatisbakelse, friterad halloumi, ostdipp, sommarprimörer och vårrulle. 

Efterrätten bestod av en oreocheescake. sååååå god med lite jordgubbar till!

Endel fick inte in sin mat samtidigt och som värd för hela festen var det väldigt pinsamt, frustrerande och jobbigt. Men jag tror kockarna och servitriserna gjorde så gott de kunde. 

Kvällen bestod av ett tal från pappa, ett från mig, ett rim mamma och pappa diktat ihop. En video Sandra gjort till mig och Robert som visades på projektor. Jag och Robert dansade till: Youre my inspiration. Pappa och jag dansade till: Att vara pappa (till en dotter). 

Vi åt tårtan jag lagt ner min själ i, macarons jag lagt ner mitt liv i hahaha! 

3 tjejer jag pendlar med från klassen kom och förgyllde min kväll på dansgolvet! 

Sen önskar jag att någon hade förvarnat om att alla killar ville dansa med bruden....min klänning var inte gjord för att bugga i kan jag säga!! 

Många drog hem tidigt, men Jag och älsklingen stannade tills de sista gick, vilka var min bror och hans fru, min morbror och hans respektive, min kusin och min syster med sambo. Prästen och hennes man var också med till slutet självklart var mina föräldrar också kvar till slutet. Vi var inte på vårt hotellrum förens kl 2,30 den natten. 

Även om det var endel som gick snett så myste jag och R verkligen ihop oss och njöt av varenda sekund. Dagen är oförglömlig! 

Min systers kille var så snäll och filmade hela dagen åt oss. Endel lämnade personliga videohälsningar och vi har inte tittat på filmen ännu för att vi vill leva på våra egna minnen ett tag. Men vi kan nog inte hålla oss mycket längre. 

Vi är så tacksamma åt så många som hjälpt till med vår dag på olika sätt. Det är så svårt att visa sin tacksamhet ordentligt och inte råka glömma någon!

Men sen är vi ju också väldigt tacksamma till alla som tog sin tid att komma och fira vår dag med oss!

Nu väntar vi med spänning på bilderna från min kusin, några har jag fått för att stilla min hunger ;)

  Äntligen får man ha på sig ringen!

Jag gjorde alla placeringskort själv...dock hade städarna slängt alla vilket är lite tråkigt. Hade tänkt spara 2 som ett minne.

Jag gjorde en liten toalettkorg som jag ställde vid handfatet. Kan ju säga att det som gick åt var kondomerna  haha!

Vigselhäftet vi gjort själva och skrivit ut! Så nöjd med dem! Alla blåste dessutom såpbubblor på oss. Dock var det tur att de var fläckfria för när alla stod inomhus och blåste så fick man typ allihop på sig...

Gav ett fick ur till min man i morgongåva. graveringen står för: I will love you for every sekund for the rest of my life.

Våra programhäften vi också designat själva och skrivit ut. Dessa var inte roliga att binda snöret runt kan jag säga!

Så sjukt nöjd över servettringarna! Tycker de är sååå söta!

Alla dessa macaroons!

Detta är lådan R fick av mig i morgongåva. Olika saker som representerar mina känslor för honom exempel: Jordklotet för att han är hela min värld, pusselbiten för att jag inte är hel utan honom, klockan för att jag vill spendera varje sekund resten av livet med honom, Strumpor för att han inte ska få kalla fötter och cigarrer för att lugna nerverna. Jag fick 2 fina halsband av honom i morgongåva ;)

Under middagen hade vi lagt ut en utmaning till varje person att göra under kvällen och så hade vi Bröllopsbingo. Jag måste säga att jag är förvånad hur många som gjorde sin utmaning. När någon hållt ett tal skrek någon: Nu gör vi vågen och hela bordet gjorde vågen. När maten serverades skrek någon: Där satt den. Min bror hade att han skulle säga Halllåååå eller på Göteborgska varje gång grannen reste sig. Och den minen han fick tillbaka var oslagbar! Jag och Robert satt och höll på att dö av skratt när vi såg allting! Det förgyllde verkligen vår kväll! Jag tror många andra hade roligt åt varandra också. 

Detta var min brudbukette som mamma och min syster gjort själva

Och detta är brudnäbbarnas blombuketter.

Vårt hotellrum! SÅ fint! och skönt att sova där på nätterna mellan allt, kliva upp och äta frukostbuffe.

Festlokalen, dansgolvet.

Vi med vår underbara präst!

Vår första dans som gifta!

Tårta!!

Mamma hade fixat sånna här glasunderlägg. många hade väldigt roligt åt dem under kvällen!

När vi kommer till bakgården efter fotograferingen. Vår fina bil i bakgrunden.

En utav bilderna Therese (kusinen) tog.

också en bild tagen av Therese.

Hoppbilderna blev extremt roliga!

Den här stiliga mannen är numera min! Vilken lyckost jag är!

Våra söööta brudnäbbar! naaaaw

Fredag

Jepp så nu är det fredag!
Klockan är 05.09 nu när jag börjar skriva på detta. Vaknade för en timme sen och kunde inte för något i världen  somna om. Jag vet att jag behöver sömnen mycket för att orka allt som vi ska göra idag. Antar att jag som vanligt kommer ha svårt att sova på hotellet (vi ska sova där inatt och mellan lördag-sön) eller så blir det inte alls så svårt som jag trott då jag haft svårt att sova de senaste. Mycket tankar som far runt i huvudet.

Gick och la mig kl 24 inatt och hade då hållt på att stöka runt exakt hela dagen och kände mig ändå inte nöjd när jag gick och la mig.
Är lite nervös för bröllopstårtan som jag gör själv. Jag är inte jätte duktig på att baka och lyckas inte varje gång. Jag har gjort 3 tårtor i hela mitt liv och allihop var ett provbak till bröllopstårtan. Så hoppas verkligen att jag lyckats nu!

Lika så att vi får med oss alla grejer vi ska ha till festen. Hela hallen är fylld, halva bussen, hela köket och hela kylskåpet är fullt av påsar och kartonger med grejer.

Ser verkligen fram emot att åka och hämta blommorna kl 9.30. För kommer knappt ihåg vad vi beställt.

Sen behöver jag er hjälp till att hålla alla tummar ni har, ber till vädergudarna eller till och med gör en lite soldans för att det blir fint väder imorgon!
Följer smhi och yr regelbundet och de senaste 4 dagarna har det visat allt ifrån regn, sol, moln, kallt, varmt till att det nu står att det ska bli åska. Hoppas hoppas att det kommer en annan dag. Eller att det åtminstone kan få vara en liten sol och/eller uppehåll mellan kl 14-17.

Igår mitt under all stress och tårtbak kommer vår underbara tränare/instruktör och ringer på dörren! Hon har med sig en blomma och ett (fy vad det luktade gott) ljus och önskade oss lycka till! Blev så rörd. Är det inte underbart när folk tänker på en?

På lördag!!!

PÅ LÖRDAG GIFTER VI OSS! Det är otroligt svårt att förstå.
På fredag ska vi först hämta alla blommor sedan åker vi direkt till festlokalen för att dekorera och mysa in oss i känslan. Eftersom vi tar in en präst från Småland så kommer vi träna i kyrkan på fredag kväll. Det är fullbokat schema.
Saker ska packas in i bussen (känns som vi har fyllt 3 förråd med grejer som enbart är till bröllopet) nöd grejer ska med så som tejp, extra papper, sax för att kunna fixa saker som inte går som vi vill på plats.

Eftersom vi inte hyr ett färdigt ställe med färdiga decorationer,  menyer, bord och stolar, servitriser så blir det så mycket mer för oss att göra. Mina föräldrar och min syster har hjälpt oss så otroligt mycket och de kommer hålla i alla trådar under dagen. Vet inte vad vi skulle göra om inte de tog på sig det ansvaret. Vi skulle aldrig kunna koppla av eller njuta av dagen.  För tror ingen som inte planerat ett bröllop kan förstå hur många trådar det finns, vem häller upp välkomstskålen, vem ställer upp i baren, vem hälsar alla välkomna, vem informerar våra gäster om 1, 2 och 3? Vem håller kontakten med servitriserna så att allt mellan köket och middagen går smidigt? Vem ställer fram tårtan? Vem tar ansvar för den leken och ser till att de här människorna får deras priser, blommor? Vem delar ut grejer och vem låser? Det är så himla mycket...

Vi hade möte med kockarna igår för att gå igenom "några" punkter för att stämma av vem som gör vad och hur vi gör med de olika momenten. När vi skildes sa den ena kocken: nu Felicia får du släppa lite på kontrollbehovet och slappna av.
Visste inte att det var sååååå tydligt ;) haha
Även om det är mycket grejer och trådar som ska dras i så känner jag ett visst ansvar att jag låter mina föräldrar och syster hålla i alla. Deras dotter gifter sig och jag skulle ju igentligen vilja att de kunde sitta ner hela dagen och slappna av. Men jag vet också att de tycker detta är så roligt, och min mamma är precis lika dan som mig. Hon älskar att pyssla, ordna och dona.
Jag har tyckt att hela det här året har varit helt fantastiskt! Jag kan stolt säga att jag handsytt hela bröllopet. Jag har gjort servettringarna, Festprogrammen har jag skrivit ut själv och bundit en och en för hand. Jag kommer pynta och decorera helt efter vad jag åstadkommit i mitt huvud.  Varenda detalj är noga vald av både mig och Robert och det är så roligt att få uppleva detta. Hur ofta i livet ställer man till en sån här fest? 

Men om man inte tycker om att göra så mycket själv, pyssla och planera så är ett bra tips att ta en restaurang som gör allt åt er! På något sätt så blir det jämt ut med pengarna, även om vårat bröllop blir billigare att göra helt handsytt så sparar man iallafall in på tiden.

Perfekt

Hela bröllopshysterin handlar om att allt ska vara så perfekt och komplett. Du ska ha örhängen, halsband, fina målade naglar, perfekt smink och håret ska inte röra sig en milimeter. Jag blir ganska trött på dessa ideal som igentligen ingen ifrågasätter utan bara accepterar.  Jag är ganska långt ifrån perfekt och det är svårt att göra mig till. Jag kommer göra mitt smink själv, mitt hår kommer jag säkert bli galen på. Mina naglar går av hela tiden nu så här 2 veckor innan. Och jag vet fortfarande inte vilken färg jag ska måla dem i. Men ibland stannar jag upp och känner att ingenting spelar någon roll. Dagen är ju till för att jag och R ska bli gifta och fira vår kärlek. Visst att dagen förevigas i bilder...men varför ska man se ut som en fotomodell bara för att man står brud en dag i ens liv. Detta kanske låter helt sjukt och det är det...men om man är en aktiv planerare där man läser tidningar och hänger med på det senaste inom bröllop på nätet så känner man av pressen.

Visst jag tycker om att klä mig fint och har ett smyckes skåp hemma i mitt sovrum. Men jag blir ändå galen när det kommer till färg på naglarna och att tänka ut vilka smycken jag ska ha på mig på den stora dagen.  Ärligt talat bryr jag mig inte ett skit om det. Det är nog där som problemet ligger. Allt jag bryr mig om och orkar lägga energi på är hur upplägget blir, hoppas att vi inte är sjuka, att vi kan njuta utav dagen och att alla ser till att visa sin kärlek till oss... ni kommer få se en brud utan smycken,  trasiga naglar, hår som flyger överallt och som man säkert ser hårpinnar sticka fram i, men en brud som har kärlek i blicken och som enbart kommer ligga på brudgummen. (Och en fin klänning haha ;))

Sommarlov och 2 veckor kvar!

Nu är det bara 2 veckor kvar!
Det märker jag gott och väl genom att den där tiden som funnits i ett år inte längre existerar! Grejer vi kommer på att vi vill ha, köpa eller göra...ja men hinner vi det nu??

Det är sååå overkligt att dagen snart är här som man föreställt sig och drömt om så länge!

Men allting förändras ju närmare man kommer också...jag slutar att föreställa mig saker (med all rätt för inget lär ju bli som man tänkt ändå).

Men snart väldigt snart kommer jag få ta på mig min fina klänning och möta min snygga man där framme i kyrkan!

Ja så nu har jag ju sommarlov och all tid i världen att fixa ihop de här smågrejerna som är kvar. Exempel så har den här siffran för hur många som kommer på bröllopet varit olika varje g jag räknat för att många inte svarat, eller inte svarat i tid, vissa saker beror på...andra har kommit till...ja men nu hoppas jag att det är den här siffran! Vi lär bli 50 st  med mig och Robert!  Tänk att vi har så många som ändå vill komma och fira vår dag! Vi är verkligen glada för var och en som har tackat ja för att fira vår kärlek med oss!

Så nu som sagt har jag ju all tid till att fixa saker! Ska pyssla med bordsplaceringslapparna (gjorde för några verkar det som nu) vimplar ska sättas ihop. Tänkte tjuvstarta med att sätta ihop alla servetter. Festprogrammet ska skrivas ut och sättas ihop. Tårtbottnar och kakor ska bakas. Presentkorgar till de som hjälper till ska sättas ihop.

Ja det kan vara bra att ha lite och göra så man inte blir för rastlös :)