Varje dag just nu för tiden funderar jag och till och med mår dåligt över att jag inte vet vad jag vill bli. Jag vill utbilda mig nu! Det viktigaste är inte att jag får ett jobb med bra lön (allt är bättre än det jag har nu) utan att jag får ett jobb med bra vilkor. Och så kom det en tjej till mig på jobbet och sa att jag då borde bli förskolelärare. Visserligen är jag riktigt trött på barn efter min danskurser med barn i 1-10 år. Men som lärare behöver man ju inte leka MED dom utan bara sätta dom i arbete, och leka fram lärande. Man få faktiskt säga till som lärare. Jag kommer ihåg att lärarna alltid satt inne på lärarrummet på rasterna och man hade stooor respekt för dom! man visste att man åkte på riktigt arga ögon om man så sa något utan att räcka upp armen, Men ändå var dom sååå snälla! Sån skulle jag kunna tänka mig att vara. plus att jag tycker det är så otroligt intressant med pedagogik, och psykologi, och det är det mycket när man jobbar med barn. Om jag hade orkat och vågat så skulle jag helst velat utbilda mig till psykolog, men det är 7 års utbildning.

Men som alla andra yrken så hinner jag ändra mig inom en vecka, och så sa jag det till samma tjej som kom med förslaget, att jag är så enormt självkritisk till mig själv. 

Hon sa utan att vänta på att jag skulle avsluta meningen: JAaa! Jag känner ingen som har så dåligt självförtroende som du. Och hon har ändå bra med vänner :) 

Jag tyckte det var riktigt komiskt. Vi har inte jobbat tillsammans mycket alls. Och jag tycker ändå att jag har väldigt bra självförtroende till skillnad mot vad jag haft förr i tiden. Så blev väldigt förvånad över att dels att hon märkt det, och dels för att jag ändå verkar utstråla det, fast jag trodde att det mesta va borta. Hon menade inget elakt med det utan hon avslutade med att: Du är ju sååå himla mycket bättre än vad du vet om.  Jaha? är jag det? :) Vad roligt att höra! 

Så kollade jag upp lite information om det här med grund-och förskolelärare. För det första är det en 4 års lång utbildning. Hur kan jag säga att jag vill spendera 4 år att gå i skolan igen? Jag kanske vill ha barn inom dom 4 åren! plus att jag och Robert bestämt att vi ska börja spara till hus, för iallefall vill jag ha det såååå otroligt mycket. Och det går i kaputt när man ska plugga och vara fattig i 4 år! 4 år är läääänge! Tycker jag :) Det är ju 4 år av mitt liv! jag är för sjutton 27 år när jag gått klart den i så fall! Helt sinnes ju! Jag vill inte ha barn först när jag är 27 år!!

För det andra....vilket jag kom fram till nu är nog bara mitt dåliga självförtroende som spökar...men tänkte att jag inte kommer klara av att utbilda mig till lärare, så dålig i skolan jag va. Och jag skulle vara dålig som lärare!

Men det måste ju vara mitt självförtroende som spökar?? För det har jag ju ingen bevisad fakta på att det skulle kunna vara så. 

Så jag satte mig ner och skulle kolla om det fanns några nya "vad jag skulle passa till för yrke"-test. Och hittade och gjorde ett. Och för första gången så blev svaren något som jag funderat över och tyckte stämde. och testen var riktigt bra, det är inte som arbetsförmedlingens test som frågorna är ställda: Skulle du vilja jobba med dator och program? Skulle du vilja jobba med barn?

För liksom om man visste dom grejerna kanske jag inte skulle göra testet från första början!!

Utan testet utgick endast ifrån hur man är som person och vilka åsikter och värderingar man har. länkar sidan här. Och OM ni besöker den MÅSTE ni kommentera här om ni oxå tyckte att det stämde något sånär bra!http://se.41q.com/

Denna eviga fråga om vad man ska bli. 

Jag har iallafall kommit fram till att jag inte måste brinna för det jätte mycket utan iallafall kan tänka mig att jobba med det några år, men om jag ska lägga mina 4 finaste år på det kan jag väl iallafall vara säker på att jag kommer trivas med det. 

Puss och kram