Men har varit inne i en slags bröllopsbubbla där jag inte mått så bra.
Det har varit extremt många besvikelser och hjärtskärande händelser.
Ingenting känns längre självklart och allting har ställts på dess spets. Jag försöker tänka på att jag ska gifta mig med mannen i mitt liv. Han jag bönad och bad på mina bara ben att få gifta mig med (haha ja det var så det gick till!)
Jag gick in med förväntningar om att detta bröllop skulle förena 2 familjer, att folk skulle älska att få vara en del av denna gemenskap, JAG ville dela denna dag med alla runt omkring oss. Men ack så fel jag hade. Hur naiv kunde jag vara?
Detta året har det redan hänt så mycket saker att jag hänger inte längre med. Det värsta som kunde hända hände, min mamma blev sjuk, men än så länge har hon inte fått en diagnos och man kan bara leva med hoppet uppe!
Jag har fått ett nytt jobb, Självklart är det helt underbart med pengar men också svårt då jag inte får engagera mig 100% i det jag utbildar mig till.
Jag ska åka och utbilda mig till instruktör för att kunna ha kurser på gym. Jippie!
Och jag kommer blir fru...vad hände?
Jag är glad för de flesta händelserna, men det överrumplade mig lite, och allting kom på samma gång.
Det är så mycket kvar att göra till bröllopet och tiden finns inte till!
Min pappa och R ska åka ner till tyskland nästa vecka.
Mamma har lovat att hjälpa mig baka- vilket jag såååå tröttnat på!
Vigsel- och fest häfte ska skrivas ut i 50 exemplar var och bindas.
all rekvisita ska sättas ihop.
R har fortfarande inte köpt sin klädsel, och jag saknar skor!
Denna vecka ska vi ha möte med kantorn och vi ska få lyssna och välja vad vi vill ha för utgångsmusik. De har tydligen en riktigt fin och mäktig orgel i den kyrkan så det ska bli såå spännande.
Denna vecka är sista veckan för alla inbjudna att svara om de kommer på bröllopet.
Menyn ska färdigställas och ett schema över dagen ska ordnas.
Utöver det har jag 3 tentor innan bröllopet, ska jobba 3,5 helg också innan bröllopet.
