Jag svarar nog olika varje gång någon frågar.
Det beror nog på att det finns så många olika känslor runt omkring det. Det var inte så att jag föreställde mig innan hur det skulle kännas att vara gift...Men det finns ju många fördomar om livet som gift. Typ som att man helt plötsligt har ett stort barn. Att man gnabbas mer eller liknande. Jag tror inte jag har bråkat med Robert en enda gång efter bröllopet. Visserligen har vi inte varit gifta så länge och kanske är vi fortfarande inne i en "smekmånadsfas" men vi har stor respekt för varandra och vi vill verkligen behaga och vara snälla mot varandra. Det viktigaste i livet är just nu den andre. Men jag sitter här veckan efter vår smekmånad (som var en vecka i Kroatien), och funderar på vad det exakta svaret på frågan är. Jag är inne i en ganska deppig period just nu där det har varit en sommar med mycket ångest, stress och förväntningar. Och jag tänker så mycket på framtiden att jag nästan lever den. Jag ser fram emot när skolan är slut, när vi har hus och vi kan börja bygga på vårat liv. När man tänker och lever så mycket i framtiden är det så lätt att tänka: Bara vi får hus så kommer jag bli lyckligare. Men så börja jag fundera på om det kan stämma? Kan man bli lyckligare för depression sitter ju oftast bara i huvudet och hormonerna. Så fundera jag på om jag är lyckligare nu när jag är gift. Och jag kom fram till ett JA!
Jag har såååå länge velat gifta mig med just DEN killen. Jag har velat visa hela världen hur mycket jag tycker om honom och visa alla att det är såååå äkta det vi har. Och framför allt har jag velat visa honom hur mycket han betyder för mig! Och det har jag nu gjort! Jag har visat hela världen att han är den enda för mig, att han behandlar mig som en prinsessa och att vårat liv tillsammans är som bäst när vi är ihop. Jag har visat honom hur mycket jag älskar honom genom att ta det allra största steget som finns och jag tänker visa honom resten av vårt liv tillsammans att just den dagen den 18 Juni 2016 var något av det finaste och vackraste vi gjort, och att det var vår kärlek för varandra som var kärnan.
Så ja på den frågan om hur det är att vara gift: det är en tillfredsställelse!
