Så här otroligt vackert ställe har mamma och pappa en bit ifrån deras nya hus.

Kolla första bilden hur otroligt stilla vattnet är där uppe, och sedan bara forsar ner och blir till kaos. SÅ vackert!

Lilla pappa uppe på bron

Vackra mamma

Har vaknat 2 timmar innan jag behöver gå upp, i 2 dagar i rad nu...blir galen, när man får sova länge så vaknar man och är gör pigg!

Jag och Robert ska åka o köpa en himmelsäng på söndag! Jag är överlycklig!! Säkert därför jag vaknade med världens leende idag, inte bara, ikväll är det kräftskiva med jobbet och imorgon kommer jag sitta uppe och vänta på min Robert! Efter drygt 5 veckor kommer han äntligen HEM! <3

Jag är så lycklig just nu att jag inte vet vart jag ska ta vägen.

Jag har ju alltid drömt om en himmelsäng, och så ska man hänga tyg så att det går från huvudgaveln-upp till pinnen som är ovanför huvudet när man ligger-tvärsöver så det följer kroppen där uppe, och sedan hänger ner vid fötterna. Så sidorna är öppna. Kommer bli så jävla mysigt och fint! Himmelsängen är billig, nog bara säkert för att den är så ful, men vi jag tänkte göra om den lite. Ni ska få se sen när den är i våra ägo. Sedan ska vi även hämta soffan på söndag. Vi var även jätte nära att köpa en tv bänk...men vi kanske ska lugna oss lite till vi faktiskt har en lägenhet...även om man hittar så mkt billiga och perfekta saker på blocket, så känner man lite att man måste passa på.

Idag ska jag sova med chefen...hmm jag jag ska sova Hos chefen. Lite scarry men det ska nog gå bra :) Haha

Puss och kram

Idag tar jag motvilligt på mig jackan, första gången på några månader. Idag står det att det bara är 16 grader ute, och klockan är 11. Herregud vad tråkigt!
Jag och Robert ska till Storebro nästa helg, snacka om att vi kommer frysa ihjäl!
Puss och kram

Bättre kondition än styrka?

Tro inte att jag klagar nu, för det gör ja inte! Kan man inte få berätta hur läget ligger till utan att man klagar?
Men jag har sååååån sjuk träningsvärk. Jag har ALDRIG i hela mitt liv haft sån sjuk träningsvärk.
Jag kan inte ens andas utan att det gör ont någonstans. Jag har i konstiga muskler jag aldrig haft träningsvärk i annars, en muskel som man använder när man böjer sig fram och böjer benen. Jag kan stå med raka ben och nudda tårna utan att det sträcker, utan det är just den muskeln som man använder när man ska sätta sig ner, så om jag ska sätta mig ner blir det alltid en duns för musklerna orkar inte arbeta längre. Kunde inte sova i natt för det gjorde så förbannat ont i axlarna oavsett ställning jag låg i. Kunde bara ligga raklång. Kunde inte ta mig upp ur sängen. Det tog 5 minuter, Magen sträcker så fort jag andas, benen sträcker, nacken, kan inte röra armarna en enda millimeter utan att det gör ont. Sidorna, runt hela bröstkorgen.

Men jag fattar inte, borde jag inte blivit trött på dansen då? Jag var ju hur pigg som helst och kunde orkat flera pass till. Jag körde stenhårt i flera timmar, och gav verkligen 100%
Men om man känner efter i kroppen så känns det som jag ordagrant blivit överkörd, om man bara känner efter så skulle man kunna tro att jag låg helt död igår efter att jag kom hem av utmattning. Men dte gjorde jag inte. Jag var trött i hjärnan men inte i kroppen.
Har jag ingen gräns på mig själv längre? Eller har jag bättre kondition än jag har styrka i kroppen kanske?

Klockan är halv 7 och jag ska strax med bussen till jobbet. Det är leverans idag, det innebär tunga lyft, rygg och ben böjningar....jag ser inte fram emot denna dag!

Idag fick vi massa inspiration till våra dansklasser, hur vi kan bygga upp dom och hur vi skapar en gemenskap, även hur man leker med dansen.
Sedan var det dags för Jazz med Jennie Widegren, en av grundarna till Bounce.
Så jäkla härlig lektion! Ni vet ju hur Jazz och Balett är, det är Plieér och grejer som alla undervisas på samma sätt oavsett vilka lärare man har. Men Jennie gjorde verkligen om varenda rörelse till sin egna. mer gungigt med inslag av afrikansk dans. Så jäkla härligt och befriande på nått sätt. Grym brud!

Sedan hade vi lektion i karisma. Att prata med magen så man blir hörd, betona orden och använda ansiktet och kroppen när man pratar så man verkligen fångar sin publik, den man pratar med. Väldigt lärande! Även om man visste om det mesta så tänker man aldrig på det i vardagen, och att det gör sån skillnad.

Jag är sååå pepp på att börja mina lektioner nu, vill börja NU NU NU!

Dessutom har jag satt upp ett nytt mål! Innan Jul ska jag kunna gå ner i spagat!! eller iaf bli betydligt vigare än jag är.
Allihop kunde svänga upp benet brevid ansiktet (stående) medans jag stog där och såg ut som en kråka. Men det bryr jag mig inte om. Jag ska bli vigare nu!
det lustiga är att jag var vigare än många andra på vissa moment, men på många andra grejer kunde dom mycket bättre, mamma säger ju att jag är överrörlig vilket jag aldrig själv märkt, det kanske är en anledning till det eller så...hmm ja vet inte.

Nu blir det hårda bud framöver för både mig och killen! Mohaha :D

Puss och kram

Got To Dance

Fan ni skulle veta vilken underbar känsla jag har i kroppen! Det var länge sedan jag kände mig så här levande, dansen betyder allt för mig, och som jag sagt flera ggr förut så glömmer man bort hur JÄVLA bra den får en att känna sig! 

Jag lever igen!

Började med Lyrical Jazz idag. Det gick ju som förväntat-dåligt. Skitsvårt, jag har aldrig kunnat snurra med benen i luften sådär, så hon hade lagt det på en as svår nivå. Plus att det är första gången på typ 2 år man ska själv ta in en koreografi och inte lära ut. Så det gick segt. Sen var det Street dance, han var så jäkla härlig! Riktigt sköna mooves och gung i det hela vilket jag känner jag har blivit betydligt bättre på EFTER att jag slutade dansa för Östra. Men det började med styrke pass, och jag har ju legat på latsidan denna sommar så jag var ju helt död innan hans lektion ens hade börjat på allvar. Plus att vi hade dansat Jazz i 1,5 timme innan det. 

Gud, när jag mår så här bra säger jag jämnt till mig själv: tappa inte detta  nu då! Fortsätt att känna den här känslan och gör vad du måste för att ha kvar den...Men på nått sätt så tar vardagslivet över igen. 

Imorgon är det teori/praktiskt halva dagen och sedan ska vi dansa Jazz med en av grundarna till Bounce. 

Trodde jag skulle ha svårare att prata med folk, men jag lärde nog känna 5-6 stycken som jag pratade ett i ett med. 

Plus att vi fick sån där "fin" tröja på bilden. Står medborgarskolan längst ner oxå. Och konventet heter ju Got  To Dance. Dagen har gått så sjukt fort och det är tråkigt att sista dagen är imorn!

Kände att jag ångrade mina val av danser idag. Skulle tat Feminin Vibe och Bollywood Ist. Tror det skulle passat mig betydligt bättre, men när jag valde så valde jag efter vilket jag kunde ha mest nytta av på mina egna dansklasser. 

Precis kommit hem och längtar redan till imorn...ååh

När man jobbar och det bara är en timme kvar innan man slutar blir den sista timmen såååå lång och det blir liksom olidligt, Man vill sluta NU!

Samma sak känner jag nu. Min karl kommer hem om en vecka och just nu står jag inte ut. Jag vill ha honom här hos mig nu!!! Nu!! NU!! Bara få leva vardagen med honom igen. Att somna till hans snarkningar och vakna av hans pussar. Att planera allt med honom igen. Finns inget jag hellre vill just nu än att krama honom!

Helt sjukt, finns inte en enda seriös fin bild på oss 2 tillsammans...Ingenstans. 

Puss och kram

Ni vet ju hur mycket jag sett fram emot denna helg då jag ska på konvent med medborgarskolan. Men nu är jag bara äckligt nervös. Jag har problem med min nervositet, blir så nervös inför det mesta. Nu är jag nervös ifall alla är jätte mycket bättre än mig. Det var ju faktiskt ett tag sen man gick i skola och man regelbundet tränade kondinationsförmågan med sina ben och armar. Jag är en hejjare att röra magen, höfterna, och armarna samtidigt jag gör andra saker. Men magdansen är ju den jag övat mest och längst. Dessutom när man bara har egna klasser så tänker man inte på samma sätt som när andra kommer på stegen man ska göra. Ursch och fyyy...dessutom är jag ju så tyst av mig när jag träffar andra nya människor...kanske inte den som sätter mig brevid någon och börjar prata...dessutom är det en kurs alla ska gå som innebär att tilltala lyssnarna, alltså ska man göra sig hörd på ett intressant och inspirerande sätt...det måste betyda massa pinsamheter...mnen men är säkert nöjd när jag är där och efterråt. Puss och kram

Tänkte skriva ett till blogginlägg idag, för jag mår skit och tänkte göra några människor lite intelligentare idag genom att berätta om mina känslor. För det finns alldeles för många där ute som inte förstår, om man inte förstår så kan man inte ge tillräcklig sympati tror jag. Och sympati är just vad många tjejer behöver. Killar vill ha lösning på sina problem (och ge även det till andras) medans tjejer bara vill prata och ha någon som säger: stackars dig, lider med dig.

Jag har inte haft lätt att få sommarjobb när jag var yngre, mina föräldrar tvingade mig inte heller att ha ett sommarjobb, men några somrar jobbade jag på pappas hönseri.
När jag tog studenten från Estet dans ville jag bara ut i världen och jobba. Fick inget jobb. Första halvåret sökte jag Minst 20 jobb i veckan. Hur kunde jag tävla med andra som hade betydligt mer erfarenhet än mig, och dessutom gick ett gymnasium där man lärde sig nått? Dessutom hade jag inga kontakter vilket är otroligt viktigt igenom hela livet.

Våren nästa år kom jag in på Funky Kidz, jobbade en dag i veckan, gick på flera intervjuer, fanns inte många jobb som JAG ville ha. och hur kan man kämpa för ett jobb man känner att man inte skulle tycka om o göra? Hur kan man sitta på intervjun och säga: jag är bäst på det här! Jag älskar detta! Hur kan man sälja in sig när man inte känner det enda in i hjärtat?

Jag började tänka i andra banor, kanske skulle jag utbilda mig?
Sökte 2 olika skolor, när jag hade vart på audition på den första var jag så förstörd i psyket att jag vägrade prova in på den andra skolan. Det var en jäkla påfrestande audition för en som precis börjat bygga ett självförtroende och självkänsla.
Jag kom in på skolan men kände att det inte var rätt. Vet inte varför. Det var helt rätt yrke, men något kändes fel så jag sa nej.
Efter det hittade ett  jobb verkligen verkligen ville ha, första jobbet sen jag tog studenten. På ett hotell. Jag fick det.  Men jag fick kämpa för det.
Jag fortsatte att gå på intervjuer, sökte flera jobb, och tillslut hörde Skara sommarland av sig. Gick på intervjun och fick det inte, men efter några veckor hörde de av sig och sa att några hoppat av så jag fick jobbet. Man tjänade riktigt riktigt dåligt. Jag frågade många ggr hur de kunde ge sån lön till folk men deras svar var att de flesta bodde hemma: så vad skulle de ha pengarna till? Jag fick flytta in till mamma och pappa igen. Hade knappt råd att försörja mig där, eftersom jag en gång flyttat hemmifrån ville jag inte att de skulle behöva betala för mig igen.

Visste ju att sommarjobbet skulle ta slut, så det var ennu en gång jag satte mig ner och sökte jobb. Denna gång sökte jag nog 30 jobb i veckan. Även de jag inte ville ha. Fick ett besked från ett jobb som gjorde mig riktigt deprimerad. Jag hittade ingen styrka någonstans efter det. Jag orkade inte le, orkade inte kämpa längre, där kände jag att botten var nådd. Ingen ville ha mig. Jag dög inte för någonting.

Så hände det ett mirakel mitt i allt det mörka, en vän kom med ett tips. Jag åkte på intervju och fick jobbet direkt. Det var ett sånt fantastiskt jobb, underbara chefer, de litade på mig och jag fick helt och hållet fria tyglar och göra det till något själv. Jobbet på medborgarskolan.
Men det var så klart inte hel tid det heller, men fick lite mer kraft att se ett ljus i tunneln, något att söka mig mot.
Jag sa till mig själv: kanske man skulle bestämma sig för ETT jobb och satsa fullt ut på det. Så jag tog det som jag länge velat ta mig mot, men som bara vart en dröm, trodde aldrig att dte var ett alternativ.
Jag berättade det för mina nära och kära, så tillslut fick jag en barista utbildning av min kära syster och bror i födelsedagspresent. På 3 timmar kunde jag få en titel. En titel som kunde ge mig jobb. Direkt fick jag åka på flera intervjuer och jag fick mer napp än någonsin. Tror jag åkte på en intervju i veckan. Det slutade med att det blev Espresso House. Det låg långt ifrån där jag fortfarande bodde hos mamma o pappa (eftersom jag inte hade jobb kunde jag inte komma därifrån igen) Så började pendla med bilen. Tog 1,5 timme. Då fick jag även jobba mycket. Så ni kan tänka er vad både dyrt och jobbigt det blev. Blev helt förälskad i staden. Nu hade jag 2 jobb där. Nu var det bara lägenhet som fattades. Jag kommer ihåg att jag gick där i regnet helt dyngsur och ringde på hos olika fastighetsmäklare och sånna som hade lägenheter. Det fanns absolut inga lägenheter.

Efter någon månad hittade min bror en lägenhet till mig i Göteborg. Inneboende, men ändå inte. (jag tror ni vet hur det ligger till va) Det blev en halvtimme närmare jobbet.

Nu bara för att jag är så kär, ska jag tydligen flytta till Alingsås. Så nu ska jag bara ge upp detta jobb jag jobbat så hårt för och söka nytt. Jag har sökt nu jobb i några månader i alingsås. För någon månad sedan gick jag runt och gav ut Cvn och tiggde jobb, gick in på minst 10 ställen och frågade om jobb.
Känslor:
Tänk er att man tar mod till sig och går in och frågar om de har en ledig tjänst. Svaret är: nej vi söker inte just nu. Okej tänker man, nya tag!
Man går in i nästa affär/cafe och frågar. de svarar: nej vi söker inte personal.
Man går in i ennu en affär/cafe och frågar, och de svarar: nej tyvärr.
Förstår ni hur det känns i hjärtat efter 5-6 st sånna svar?
Eller att man får minst ett mail om dagen där det står: Nu har vi tillsatt tjänsten och tyvärr blev inte du en av dom.
Eller som idag, man hoppas jätte mycket på just ett speciellt jobb; man tar mod till sig för att ringa. Många ggr ballar jag ur, hatar telefon!! Många ggr har jag spytt för att jag vart så nervös för att ringa till jobb. Idag tog det bara en timme innan jag slog nummret, Svaret blev: öh jag har inte tid just nu, ring imorn! klick.

Det har vart så himla många tårar, hårda ord. Jobbiga besked under bara dessa 2 år.
Allt för att jag inte visste vad jag ville bli när jag var 15 och skulle välja gymnasium?
Eller har jag bara otur?
Människor som inte förstår. Som säger att man ska kämpa vidare, som om det vore lika lätt som att jaa...byta örngott på kudden?

Idag fick jag även ett erbjudande på en lägenhet i Stenungsund. Kom ihåg drömmen jag hade när jag gick där i spöregnet och ville bara bo där, ha både jobb, lägenhet och ett liv på en o samma plats!

Jag skriver detta för alla människor som har det lika tufft som mig, som inte känner att de får sympati ifrån människor. Så förstår jag precis vad de går igenom. Många kanske inte hittar ett jobb för att de innerst inne inte vill ha ett, utan att det är iiiigentliigen lite skönt att bara gå hemma och göra vad man vill om dagarna, vissa kanske inte försöker tillräckligt, men så finns det dom som kämpat lika hårt som jag men ändå aldrig lyckas ta sig någonstans. Jag är så otroligt trött på detta igen. Just nu är jag trött på att aldrig kunna få bo på ett o samma ställe mer än ett år, att aldrig få ett heltidsjobb, att aldrig få en lön som ligger på mer än 10000 kr. Att hela tiden inte känna att man duger till. Att ingen förstår att jag verkligen gör allt i min makt för att jag ska få ett stadigt liv.

Men sedan får man inte glömma bort dom små sakerna som man fortfarande lever för. Som jag är så grymt stolt över mig själv-en liten blyg osäker tjej från landsbygden tog sig in till centrala Göteborg och bland annat lär sig Orientalisk dans på Avancerad nivå. Jag har dom här kurserna på medborgarskolan som jag brinner för och verkligen älskar! Jag är så otroligt tacksam över att jag har just det jobbet! Med just den chefen, och dom barnen. Sedan tackar jag änglarna varje dag att jag (eller rättare sagt han hittade mig) hittade en helt underbar kille, som jag inte kan vara utan, och vill spendera varje lycklig minut och varje jobbig och hemska stunder med. Jag tänker även varje dag på hur vilken fin familj jag har som alla är friska och lever och stöttar mig. Det är det som gör att man aldrig faller ihop, man har nått som får en att rulla.

Puss och kram

La upp dom här 2 bara för att visa vad jag gav till de 2 äldre damerna som vart så fascinerade av latte arten.

Fick hem ett reklamblad från rusta där jag hittade soff bord i orientaliskt stuk. Vart helt förälskad i dom! Övertalade min pojkvän om att vi MÅSTE ha dom. Så åkte till Rusta igår och skulle inhandla dom. Kunde inte  bestämma  mig om storleken. 

Den stora var så STOR. Och den mellan var liiiiite för liten. Och dom 2 blev inte snygga tillsammans...så tänkte att jag skulle gå och fundera lite på det. 

Så såg jag ett rum de hade inrett med borden. Då var det bestämt! Det största och det minsta blev det!

Nu står dom hemma i mammas och pappas nya hus. Och jag kan knappt vänta tills vi får packa upp dom och placera dom i vår nya lägenhet vi får snart! 

dessutom ska vi hämta en soffa nästa helg när Robert kommit hem. Riktigt klipp så vi kunde inte motstå. 

Vi har alltid sen vi blev tsm sagt att vi ska ha en Chilli soffa. Och när vi hittade en som var i princip bara ett halv år för 1/3 av priset av en ny så slog vi till...fast vi inte har en lägenhet än :) 

Dessutom har vi en kontinental säng på lager som vi bara ska ha råd och plats för :) helt sjukt. Så Jag vill verkligen verkligen ha en lägenhet snart! 

Visst är det så att samhället har lärt en lite att det är fel att skratta åt människor som kanske inte riktigt är som de ska, typ man ska igentligen skaka på huvudet och tycka synd om dom. Visst är det så? eller är det bara jag som har den känslan.
Hur som helst anser jag att jag är vuxen nu och har rätt till mina egna åsikter, och om något är roligt, varför ska man inte få skratta åt det då? Varför ska man se allt tråkigt här i världen så allvarligt?
När man skrattar behöver det inte betyda att man tycker illa om personen eller att man man skrattar ÅT personen utan bara skrattar lite snällt MED personen typ. Förstår ni hur jag menar. Ni får gärna kommentera om ni känner att ni känt samma sak eller att ni känner att det faktiskt kanske kan va så här?!

Men iaf. Idag när jag gick av spårvagnen så kom det en tjej som såg ut som att komma direkt från Psykhemmet eller att hon sover på gatan. mager, långhårig, fett och stripigt hår. Äckliga kläder. Hon ställde sig framför människor som kom imot henne och skrek till dom: JAG SKA TA DIN MAMMA I RÖVEN! Det första jag tänkte va: ursch fy vad hemskt, titta inte, titta inte. Men sen helt plötsligt ändrade jag mig och såg det hela ur en annan synvinkel. Det såg ju faktiskt jäkligt roligt ut! Hahah hon stod där och skrek ilsket till alla: JAG SKA TA DIN MAMMA I RÖVEN!
Ni kanske tycker jag är helt korkad som tyckte det såg roligt ut, men ennu ett exempel var när jag gick till bussen häromdagen och det springer en kille framför mig för att han är rädd att missa sin buss. Varannan g hans högra fot nuddar backen dubbelhoppar han på den foten. Kan ni tänka er? Det första man är uppvuxen med är ju att det INTE är roligt. Men vadå? det såg ju lite roligt ut. Han såg ju inte ut att lida, och ibörjan var jag ju faktiskt tvungen att fundera över om han gjorde sig till. SÅ ja! jag drog lite på läpparna där.
Har suttit och skrattat åt de här 2 händelserna men nu när jag skriver det här känns det som ni kommer tycka jag är dum i huvudet. Men varför ska man inte få le och skratta om det finns något som gör en glad??

Puss och kram

Den busschafören som körde bussen hem igår är så jäkla härlig. Han välkomnar alla i micken varenda tur, berättar hur det ser ut på vägen och vart han ska åka. Igår på vägen hem började han berätta då vart han skulle och så sa han: Och därifrån kommer bussen åka ända ut till Tahult bland alla hästar. Och idag så gav Nisse lite ledigt, det är ett jäkla tjötigt jobb han har, han som ropar ut varenda håll plats, så istället kommer jag sitta här och berätta vart vi stannar och det kommer jag fortsätta med ända bort till hästarna!

Sedan blir alltid bussen sååå jäkla full på helgerna så då gick det på ett lassa med tjejer som inte kunde hitta någonstans att sitta. Så ropar han ut: Hörrni! Finns det verkligen inga platser kvar?? Om ni tar och knuffar ihop er lite och låter dom här få sitta, för annars måste vi köra i 70 och då kommer vi ALDRIG fram till Göteborg!

Och då började folk flytta på sina grejer och väskor så de här tjejerna fick plats. Så lite senare ropar han ut: Se där så duktiga ni va nu! Nu kan vi dra på lite så att vi kommer fram!

Så där satt man och fnissade för sig själv. Kanske inte låter så himla roligt men det va det :)

Puss och kram

Sitter och småtjurar fast jag igentligen inte har någon rätt till det.
Min "inneboende" hörde av sig idag och sa att hon och några andra kommer på söndag förmiddag och checkar in lägenheten. Det är mitt hem nu, den har iaf blivit det dom senaste veckorna. Har inte känt mig hemma på över 2 år, och nu känner jag mig lugn här, där jag kan koppla av, där mitt liv är, så ja, jag tycker det är jobbigt att det ska komma främmande personer, gå inne i mitt hem, bland mina saker, när jag inte är där.
Det var ju detta jag skrev mig upp på. Men då tänkte man att det bara skulle va hon och sova här någon natt ibland bara hon. Visst det skulle vara läskigt värre det med vid det här laget. Men men ...vad ska man göra åt sina känslor?

Puss och kram

Har haft mycket att blogga om de senaste dagarna, men tiden har inte infunnit sig. Eller jag har inte tagit mig tiden iaf.
Det har vart mycket sorg, mycket tårar och jäkelskap denna vecka. Det har gått runt endast 3 ord i huvudet på mig i flera dagar, och de andra tankarna har gått till 5 andra personer.

Jag tycker det är förjävligt när folk vill själv ha uppmärksamhet när sånt här händer, Att det är synd om dom? det förstår jag inte! Arga ord och total ignorans, Kan inte vara lätt att ens sista ord har vart hatiska men då ska man oxå stå för det. Lev som varje sekund vore den sista! Du vet aldrig när något händer, Och man kan förlora livet i den minsta löjliga lilla sak, bara för att nu var det dags.

Igår kände jag inte alls för att gå tillbaka till jobbet. Men behöver pengarna, denna månad är hemsk redan som den är.
Det gick segt och timmarna kändes löjligt långa. Tills jag fick så himla fint beröm från 2 äldre damer.
Hade gjort en lyckad blomma i en latte Machiato till den första i sällskapet, när hon tog muggen vart hon så paralyserad vid blomman att samtidigt hon gick till sitt bord sa hon: ååh guuud så himla fiin! Inte till mig utan mer till sig själv. Och när nästa kom i samma sällskap hade jag lyckats med ett fint löv i hennes latte. Hon ställde sig direkt och frågade hur vi gör detta och att det är så himla fint och konstnärligt. Då kom hennes väninna fram och sa att hon inte vågade dricka ur sin för att det va så fint.

Det är inte ofta alls som svenska folket berömmer främmande människor men när de väl gör det, så gör det ens hela dag!

Jobbar 5 dagar i sträck nu, nästan alla lång pass, och de 2 kommande veckorna är varenda dag fullbokad.

I förr går åkte jag och Roberts syrra Jessica på bio: SnowWhite And the Huntsman. Innan det gick på på doken och käka, efter bion åkte vi hem till mig i en helt sjukt smockad spårvagn. Det var så mycket folk att vi var var tvugna att försöka ta oss mot utgången en station innan. Och knappt ens det hjälpte.

Men iaf så sov hon över och vi satt och pratade ända till halv 3 på natten då jag blev så sjukt trött och höll på att somna i soffan. Även dagen efter så satt vi o pratade i flera timmar innan vi begav oss ut på stan och fikade.

Även skickade in min mobil som slutat fungera. Jag köpte den nyss, konstigt att det inte håller längre?

Nu måste jag bege mig.
Puss och kram

Jag är så trött på alla fördommar. Alla har det utan att va speciellt medvetna om det.
Bara för att ett helt gäng tycker att en person är lustig eller konstig betyder inte att jag måste tycka det.
Lika så sorg, Alla sörjer på olika sätt har olika känslor. Så låt mig va! Jag gör vad fan jag vill och sluta o säg att man ska prata med den och den personen om det. Inte direkt så att det hjälper att prata med någon annan som oxå förlorat någon. Varför ska man gå hemma och gråta? Alla känner olika så sluta jämföra mig med dig!

Gammal bild, sen ja bodde i Vänersborg.

Okej jag ljög! Det blev inget fint väder! Men det är bara för att jag är ledig! Igår var det jätte fint och varmt.

Det är så jäkla skönt att va ledig ett par dagar nu...så har jag funderat länge på varför? för har ju vart ledig då och då och nu jobbade jag ju bara 3 dagar i sträck. Men kom på att det är för att jag inte vart ledig mer än 1 dag på 2 veckor. Då är det klart att det inte känns att man är ledig typ.

Så nu ska ja njuta

Ska åka till päronen idag...de har tydligen massa planer, får se vad det blir. Nu ska jag springa iväg till tåget, kanske stanna till på Eh och köpa en chai, är så jäkla hungrig. Ha en underbar helg!

Puss och kram

När jag stod vid espresso maskinen idag och gjorde kaffe, så stod det en äldre kvinna framför mig och verkligen glodde på mig, så jag log mot henne och försökte att inte känna mig uttittad, så lite senare säger hon: du har himla fina ögon! Jag blev jätte glad för det är när folk uttrycker något sånt helt plötsligt utan någon som helst för varning om det kommer komma, som betyder mest. Visst finns det killar som nämnt mina ögon, men det räknas inte för då blir det helt plötsligt bara sliskigt och flirtigt, och man tar inte alls åt sig. Annars har dagen gått riktigt rysligt fort! Men blir väl så när man jobbar några dagar i sträck o man inte ser så mkt fram emot att komma hem. Puss o kram

Published with Blogger-droid v2.0.6

Soligt och varm idag, hörde från mamma att det skulle bli det hela helgen, så hoppas på det för jobbar hela dagen idag. Jag har inte legat på stranden och solat o badat på hela sommaren. Helt sjukt va? jo en gång åkte jag o Robert men då försvann solen...så vi låg där på stranden o typ frös :) Hoppas Hoppas verkligen att jag kan få göra det  helgen. Ska till mamma o pappa och umgås, så tänkte även ta o springa några varv därborta på landsbygden. Kan behöva komma igen med min motion igen. Förra sommaren sprang jag nästan varje ledig kväll. Men inte direkt så att man vill springa ute här i Göteborg....inte jag iaf.

Jag längtar till helgen då vi har "kurs" för medborgarskolan. Det ska vara på balettakademin här i Göteborg och man fick välja mellan 4-5 olika danser man skulle få dansa och sedan är det kurser om hur man lär bäst ut till barn, hur man ska få dom motiverade och sådär...längtar som en tok till det.

Man märker hur humöret påvekar en. Har inte mått bra nu på några dagar och det påverkar mig i jobbet, jag tappar saker, gör fel, och hör fel vad folk beställer. Jag är klantig till naturen men inte sååå klantig. Tänkte att mamma skulle få hjälpa mig att må bättre nu i helgen. Hon finns alltid där för mig och jag vet inte vad jag skulle gjort utan henne. Utan henne skulle jag inte kommit "så långt" som ja gjort idag.

Puss och kram

Jag blir så himla glad när jag ser den här videon, när jag va hos syrran förra helgen så lärde jag Emmy och Maja låtar och koreografier som jag själv lärt ut på danserna på Medborgarskolan i våras. Denna låt hade jag som uppvärmning till 2åringarna. Emmy är 1,5 år och kunde den bättre än vad någon av mina då tvåringar kunde. 

Blev så jäkla dålig kvalite när jag förde över den från mobilen...tråkigt!

Idag mår jag mycket bättre. Har tillbaka förhoppningarna om framtiden!
Mediterade igår och för allra första gången kunde jag gå ner i meditation själv! Kände mig så avslappnad att jag knappt kände av min egna kropp, såg mig själv från en helt annan synvinkel och tankarna bara försvann. Hel mysigt va det! Så det lär ju göras om oftare!

Puss och kram

Vissa dagar är olidliga, vissa stunder går det bättre. My love.

Jag är så jäkla rädd för framtiden, jag vill så gärna att det ska bli bättre någon g, förtjänar inte jag allt det där? Varför gör jag inte det?

Året jag slutade gymnasiet flyttade jag 3 ggr. Andra året 1 gång och detta år kommer jag ha flyttat minst 2 ggr. Jag blir galen! Varför kan jag inte tro på att jag kan förtjäna allt det där? För att det aldrig händer? Oavsett hur mycket  jag kämpar så kommer jag aldrig någonstans...eller det är en lögn! Jag är stolt över det jag hitils åstadkommit i mitt liv! Jag är faktiskt otroligt stolt över mig själv som tog mig hela vägen ifrån lilla storebro-ett samhälle där ingen betydde något och alla andra var gudar, till Göteborg...Visserligen blev det några stop på vägen men jag är här nu. På de planet har jag nått till mitt mål. Angående jobb så hoppas jag att jag fortsätter att klättra upp, men en hel jäkla bunt av stop på den vägen. Och Hittat killen i mina drömmar, så även där har jag lyckats.

Men jag kan inte låta bli att vara avundsjuk på dom som alltid haft det "lätt". Alla tycker nog att de fått kämpa för sin plats i livet, men alla dom där som haft det lätt i skolan, fått ett bra betalt arbete efter skolan, känner sig hemma och trygg i en stad, och har alla nära o kära omkring sig.

Idag är helt enkelt ingen bra dag. Idag begraver jag mig själv under täcker och hoppas på att själen mår bättre imorgon.

Min underbara pojkvän tipsade mig om denna film, förstår inte varför men jag älskar honom för det. Han vet hur galen jag är i Channing Tatum , och denna film...jag kan lova att jag kommer sitta o dregla under hela filmen. Oh my god! Hans grymma kropp och man blir inte lite svimfärdig när han dessutom börjar dansa! Såg även att Matthew McConaughey  är med, inte lite sexig den killen heller...ååh snälla kom till Sverige snart!

Ursch tycker inte om mitt schema! Var ju ledig förra veckan, så jobbade jag måndags, tisdan, ledig onsdag, jobbade torsdag, ledig fredag, jobbar lördag och söndag, ledig måndag, jobbar 3 timmars pass tis, öns och torsdag, sedan är jag ledig till nästa tisdag...jobbar hellre på några dagar och sedan få ledigt iaf 2 dagar...men men nu får man finna sig i detta, är ju glad att jag har ett jobb ändå. Puss och kram

Published with Blogger-droid v2.0.6

Nu: åka o söka jobb med världens hemskaste huvudvärk! Tror säkert jag har med mig ett 20tal cv

Published with Blogger-droid v2.0.6

Nu: åka o söka jobb med världens värsta huvudvärk!

Published with Blogger-droid v2.0.6