Vissa dagar är olidliga, vissa stunder går det bättre. My love.

Jag är så jäkla rädd för framtiden, jag vill så gärna att det ska bli bättre någon g, förtjänar inte jag allt det där? Varför gör jag inte det?

Året jag slutade gymnasiet flyttade jag 3 ggr. Andra året 1 gång och detta år kommer jag ha flyttat minst 2 ggr. Jag blir galen! Varför kan jag inte tro på att jag kan förtjäna allt det där? För att det aldrig händer? Oavsett hur mycket  jag kämpar så kommer jag aldrig någonstans...eller det är en lögn! Jag är stolt över det jag hitils åstadkommit i mitt liv! Jag är faktiskt otroligt stolt över mig själv som tog mig hela vägen ifrån lilla storebro-ett samhälle där ingen betydde något och alla andra var gudar, till Göteborg...Visserligen blev det några stop på vägen men jag är här nu. På de planet har jag nått till mitt mål. Angående jobb så hoppas jag att jag fortsätter att klättra upp, men en hel jäkla bunt av stop på den vägen. Och Hittat killen i mina drömmar, så även där har jag lyckats.

Men jag kan inte låta bli att vara avundsjuk på dom som alltid haft det "lätt". Alla tycker nog att de fått kämpa för sin plats i livet, men alla dom där som haft det lätt i skolan, fått ett bra betalt arbete efter skolan, känner sig hemma och trygg i en stad, och har alla nära o kära omkring sig.

Idag är helt enkelt ingen bra dag. Idag begraver jag mig själv under täcker och hoppas på att själen mår bättre imorgon.