Känner att jag rent allmänt tappat det här med att blogga, visst att det kan vara roligt någon g ibland, men det känns mer meningslös än roligt. Vissa dagar funderar jag på att helt radera bloggen och aldrig börja igen. Men någonstans tar det emot. Känns helt meningslöst att komma med något inlägg någon g ibland också.

Funderar lite på hur annorlunda livet blev/är emot vad man hade tänkt sig att man skulle vilja göra och hur det skulle se ut. Jag är i den åldern nu där jag hade hela mitt liv utstakat sen länge. Men ingenting är som jag hade planerat. Varför planerar man ens sitt liv? Det är ju jätte svårt att följa det ändån. Finns så mycket annat som man inte räknat med som dyker upp. Min mamma har alltid sagt till mig att jag måste sluta att planera ut hela mitt liv. Och det är nog inte förns nu man verkligen förstår vad hon menat med det.

Ibland behöver man ensamtid med sina egna tankar, jag själv kan tycka att det är påfrestande att ständigt vara med folk. Alltid varit en ensamvarg och kommer alltid att va. Ibland krävs det mer än en halv dag för att kunna stanna upp och reflektera över saker och ting. Ibland kan det behövas ett dygn. Jag har blivit grymt dålig på att stanna upp, reflektera och ordna upp tankar och känslor..jag bara flyter med.
Är väl därför allting kommer upp här ibland, och som nu, när jag är helt ensam.

Ha en fin vecka! :)