Ursäkta att det blir så himla mycket inlägg om utbildningen, en blogg blir lite av en reflektion av vad som försegår i min hjärna, och pluggandet tar upp nästan all min hjärnverksamhet just nu.
Min bror sa innan jag började plugga att det är viktigt att man tar sin lediga tid. För som man märker så är det inte jobb som man bara skakar av sig när man slutar, utan pluggandet har man verkligen med sig dygnet runt. När han pluggade hade han fredagskvällar och lördagar fria. Jag har än så länge bara lördagar. Förstår inte hur jag skulle hinna allt om jag tog ledigt en dag till. Detta är såklart väldigt tråkigt, och förstår inte hur man ska orka i längden. Men som många säger så är det som jobbigast i början. På onsdag har jag min första tenta. Och jag har gett mig fan på vg.

Jag har alltid alltid sett mig som väldigt dålig i skolan. Och ju mer man reflekterar över skolan nu när man ska bli lärare desto mer inser jag att det inte är jag som är dålig. Mina lärare har fått mig att känna mig dålig. Ju mer jag diskuterar med andra i klassen desto mindre dummare känner jag mig. Och jag har börjat ställa mig frågan om jag verkligen är så osmart som mina betyg, mina lärare, och "vänner" sagt att jag är? När någon säger att man är dålig (indirekt) så sjunker motivationen som en tegelstenar i vatten. Och så anser jag att alla mina 12 år i skolan varit. Bara för att jag varit stökig, ointresserad av ämnet så har läraren trott att jag varit dum i huvudet, och då har jag själv oxå trott det. Men när jag tänker tillbaka så kan inte jag komma ihåg ett enda prov som jag pluggat stenhårt till och varit intresserad av att nå ett högre betyg. Så nu tänkte jag satsa, och hoppas på att jag inte är så dum som jag (och andra)trott.