Försov mig imorse.

Vaknade av att jag tyckte det va så ljust ute, men somnade om igen för tänkte att jag litar på väckarklockan.

Vaknade lite senare igen av att det va ännu ljusare, sträckte mig och kollade Roberts klocka, Stod på 04:40!!

FAAAAN!

Robert: vad är det?

Jag: jag börjar om 20 min!

Han: hur kunde det hända?

Böjer mig ner och kollar mobilen...den är helt död.

Rusar upp och har nog ALDRIG klätt på mig så fort eller sminkat mig så fort! 1 minut senare sitter jag i bilen och är påväg mot Alingsås.

Så efter jobbet gick jag och köpte en digital väckarklocka. Så jag kan ställa både den och mobilen!

Dock är mobilen fortfarande död...så vet inte om Robert kan fixa det eller om jag får åka in med den imorn. Den är ju bara 1 år gammal, men så mycket problem jag haft med den är otroligt!

En helt annan sak.

Inne på Cafeet idag så hade jag stängd ytterdörr, för man hör när den stängs och då reagerar jag på att det kommer gäster. Och vi har även en kamera ute i kassan så vi ser när vi är i köket om det kommer någon.

Men iaf så regnade det och var grått och tråkigt väder, och jag står där själv. Har många ggr fantiserat om att man skulle råka se ett spöke i den där cammen....Det är såååå skräckfilms aktikt. Så när vi har stängt så har jag aldrig på den cammen-ifall att!

Men så idag så helt plötsligt kollar jag upp på bilden...OCH DÄR står någon helt svart...som en svart skugga! Mitt hjärta hoppade över några slag och jag hade inte ens hört dörren smällas igen.

Så går jag skit sakta ut...och DÄR! DÄR står "den"! Ser precis ut som döden!

Hon har ganska långt men ruffsigt-halv grått hår och en stor lång svart kappa med luvan nästan halvdragen ner i ansiktet och så står hon bara där...mitt i rummet och kollar på mig med hela ansiktet förvridet och en konstig blick på mig. Jag höll seriöst på att skita ner mig! Jag var så jävla rädd!

Fattar inte att jag vågade säga hej till min mardröm...men en del av mig visste väl att det var osannoligt...och att det var mer sannorligt att det var en riktig människa. Hon  pratade även med en jätte låg och tyst röst med lite brytning.

När jag sedan berätta det för min kollega så sa hon: DÖDEN!

Jag bara: JA hon såg precis ut så! Vadå har du sett henne?

Hon: nej alltså hon kallas döden?

Jag jahaa! Varför då?

Hon: Det sägs att hennes man tydligen ska ha dött för ett tag sen och sen dess blev hon lite konstig.

Fy sjutton vad rädd jag var!

Puss och kram