JumJum

Min älskade vän! Min älskade vän! Så mycket kärlek jag känner för dig! För den lilla lilla kropp du fanns i! Dem senaste dagarna har jag tänkt hur lyckligt lottad jag va som fortfarande hade dig i livet efter att både missan och Jesper gått ifrån oss. Allting gick så fort. Jag hann inte förstå att du var så sjuk innan jag tog mitt beslut att du inte skulle behöva lida mer. Det hemskaste beslut jag tagit i hela mitt liv! Förlåt att jag släckte ditt liv! Förlåt!
Det var en osjälvisk handling!

Jag saknar dig redan! Jag saknar dig på min kudde på natten, jag saknar att du inte väcker mig för att det är dags för frukost. Jag saknar att det första jag alltid gjort varje morgon är att ge dig mat! Jag saknar att inte bli mött i dörren varje gång jag kommer hem för att du ser en chans att få gå ut lite. Jag kan fortfarande se dig sitta utanför dörren och slicka på cementen (knasboll). Jag saknar dig varenda gång vi kommer äta mat. För utrymmet mellan husse och mig finns ingen jumjum som smeker mitt ben med sin tass. Du tog en plats i våra hjärtan och det är nu tomt!

Mina ögonlock är svullna av alla tårar. Mitt huvud dunkar fortfarande efter alla skrik i mitt hjärta jag gjorde igår från det att jag tog det hemskaste beslutet till att du slöt dina ögon, till det att vi la din kropp i jorden.

Jag har saknat vår kompis jesper sen det att han dog i november 2013 varje dag! Och nu kommer den smärtan vara dubbel så stor när jag ska behöva sakna dig min lilla hårboll! 

Det är hemskt vilken smärta det existerar!  vilken smärta! Det gör sååååå ont! DET GÖR ONT!

15,5 år fick jag med dig! Jag kommer ihåg när vi hämtade hem dig och Jesper när jag var 8 år! Du har funnits i mitt liv sååååå länge!