Har vart påväg att blogga flera ggr de senaste dagarna, men jag har så mycket tankar i huvudet just nu som jag inte vill ska komma ut här, och om jag skriver är det ganska stor chans att det sker.

Jag funderar över meningen med livet...well det har ju inte förändrats med tanke på vad bloggen heter eller hur :)
Men jag funderar på om det finns lycka? Jag tror ju på ödet och att det finns saker som är förutbestämda. Visst om man har allt kanske man skapar sina egna problem för att människan inte kan leva utan det...och måste ha nått att tänka och grubbla på?
Men måste man ha ett problem? Visserligen blir mina problem mindre och mindre, och jag skulle kunna vara lycklig nu. Men jag söker Total lycka. Där jag har ett heltidsjobb som jag tjänar bra på, och jag inte behöver pendla till. där jag har en fantastisk kille utan några problem med (vilket jag har, men jag menar att jag vill behålla honom) en bra lägenhet som inte kostar för mycket som ligger i ett bra område, friska barn, kan man ha allt? eller är det ett måste i världen att man ska ha något som drar en bakåt igen?
Finns det någon där ute som inte har nått större problem än om man behöver tanka innan man ska till jobbet? eller om tåget kommer så man borde vara ute i god tid? Finns ni? Jag vill oxå ha sånna problem!

Nu håller jag på att skriva mina problem vilket jag INTE ska göra!
Så nu byter vi ämne!

Jag och Robert var och såg den här filmen i 3D i lördags!

Hur jäkla bra som helst! Dessutom rolig! Vilket man inte förväntade sig. Så ibland kändes det som hela publiken satt vikta av skratt. 

Och jag tror den vart ännu bättre i just 3D. 

Igår var sista gången med 5/6 grupperna. Alla barnen fick glass och de var sååå nöjda.

Idag ska jag på möte om showen vi ska ha på lördag. Jag är så jäkla nervös. Jag var inte nervös när jag själv skulle uppträda förra lördagen. Men nu är jag! 

men det ska blir så himla skoj samtidigt. Det är sjukt vilken stolthet som kommer upp. Och jag känner för en halvtimme hur det är att faktiskt vara förälder till ett barn. 

Igår när jag hade 2 åringarna fick jag sådan längtan efter ett eget barn. Det har jag jämnt men om robert hade vart där hade jag bett på mina bara ben hahahahahaha nej då :D

Men när man ser hur mycket de där föräldrarna gör för sina barn. Hur mycket tid de lägger på just det där barnet, Deras kärlek i ögonen när de ser på barnet. Alla mysiga pussar och kramar. Allt dom själva har lärt barnet, och de tränar hemma på saker som jag lär dom på dansen. Det finns en speciell tjej som är bara för söt. Hon kommer alltid med världens största leende, vilket även hennes mamma gör(barn blir som deras föräldrar) hon verkkligen lyssnar och vill förstå, när vi gör rörelser så kiknar hon av högt högt skratt som hörs tydligt i hela salen.  hon kommer fram till mig när jag ska sätta på en ny låt och ger önskemål om vilka låtar vi ska lyssna och dansa till. När det är slut så bokstavligen slänger hon sig i mina armar och ger mig en stor kram och en snorig puss på munnen :) och säger hej då feliciva! Dessutom är de ju såå söta i sina balett kjolar och när de springer där med full energi som knappt vuxna har. 

Nej nu får jag ta o göra nått vettigt medans jag faktiskt är lite ledig och är hemma. Det är extremt sällan det händer. 

Puss och kram