Jag jobbar minst 160 timmar i månaden, vissa månader jobbar jag mer. Och ändå har jag sådan himla dålig ekonomi. Denna månad har jag varit väldigt duktig och inte gjort av med någonting, inte köpt en enda grej till mig själv. Men det tar på psyket att inte kunna göra det. Att hela tiden vara snål. Vi gick och kollade lite i affärer i lördags och jag har till och med blivit duktig på att gå förbi saker jag vill ha. Hittade massa olika plagg som va både fina och billiga, men jag vände på klacken och gick därifrån direkt. Stolt över mig själv. Men anledningen till att jag skriver detta är för att jag själv måste få in det i huvudet att det är inte såhär det ska va. Detta är inte normalt, att slita arslet av sig för ingenting! I mitt huvud är det in printat att: Felicia jonsson= fattig. Alltid vart och kommer alltid vara. Men måste ta mig ur det. Man måste kunna vara där mentalt för att kunna komma frammåt.
4 kommentarer:
Visst du jobbar mkt. Många obekväma arbets tider och dåligt betalt. Men kom ihåg hur du tyckte att det va att vara arbetslös. Du har tak över huvudet, fin pojkvän, du behöver aldrig gå hungrig och DU är så jäkla fin tjej <3 Du har inget "fattigmanstänkande" kom ihåg va jag sa om dina konton. Prylar och saker är inget värt om man inte är frisk. Kram på dig <3
Joo det har du jäkligt rätt i mamma, det är så himla lätt att glömma bort det, speciellt när man bor tillsammans med någon som hela tiden unnar sig och KAN köpa, och köper hela tiden. Du har rätt, i egentligen behöver jag inget av det jag tittar på...ursch på mig!
Man har absolut rätt att tycka synd om sig själv ibland. <3 Jag brukar tänka på Marie Fredriksson när jag mår dåligt. Hon hade allt. Barn man hus ett jobb som sångerska där hon var väldigt framgångs rik. Hon kunde resa och unna sig ALLT. Men vad hjälpte alla hennes pengar när hon fick en hjärntumör. Så jag är hellre fattig och frisk än rik och sjuk
Skicka en kommentar