Om folk inte gillar vad jag skriver så behöver dom definitivt inte gå in och läsa.
Tydligen var det vissa som tog åt sig av det jag skrev igår...när det kanske inte alls var tillägnat till just dom.
Bloggen använder jag som ett sätt att uttrycka mig på, och vad jag skriver är helt upp till mig. Men när någon kommer och säger att jag inte vet vad jag pratar om som händer allt för ofta i det sammanhanget gör mig så himla förbannad. Hur vet dom att jag inte vet vad jag pratar om? då kan man fråga sig vem som är mest patetisk, den som skriver sin åsikt eller den som kommer med ett falskt argument för att försvara sig själv när det inte ens är pekat åt dennes håll.

Det är klart att alla mammor (och pappor) har dagar då de är så jääääkla trötta och ledsna och helst av allt skulle vilja ha en morgon där de bara får sova liiiite längre. Men det jag menar är att det är normalt, och jag förstår inte varför man ska hålla på och klaga varenda eviga dag på facebook om det eller ens klaga när man sitter ner och pratar med någon.  En person skrev att de skulle bilda en klubb för alla de mammor som vill ha en sovande unge, ja då får ju nästan alla mammor i världen gå med i den klubben, Jag menar att det är så läget är och man får acceptera det, man kan inte hålla på och gnälla på saker man inte kan göra något åt.

Även om jag inte har barn, så har jag haft ett. Mer än så tänker jag inte gå in på det. För det är för personligt. Men min syster är min stora idol-mamma. Hon har aldrig ALDRIG i någon av sina 3 barns liv varken klagat elller ens nämnt till någon vilken tid deras barn tog morgon eller vilka tider på natten hon var tvungen att gå upp. När jag frågar henne om det så rycker hon på axlarna och säger vadå? Det är ju bara så det är...och kan inte ens svara på frågan. När jag sover över hos henne springer hon där på nätterna fram och tillbaka men inte fasiken tycker hon det är ens värt att nämna, självklart som alla andra så är hon oxå trött vissa dagar...men hon klagar inte så förbannat.