Jag har alltid älskat att planera...eller iaf veta hur ens framtid ser ut. Hatar att inte veta och inte ha mitt liv i mina egna händer. Ju äldre man blir desto mindre kontroll får/har man. Pga många olika faktorer, så som jobb, vart man bor, sambo, barn...m,m

Men om man inte har några framtidsplaner...hur kan man så se fram emot framtiden? Hur kan man då liksom vilja att klockan tickar...att det blir en ny dag? Det är bara kaos i mitt huvud just nu. Vet inte vad som kommer hända, vad har JAG kontroll över? Vad kan ja påverka? Vad kommer andra besluta och när kommer saker och ting ske? 

Jag tycker inte om att inte veta. Vad finns det då att gå upp för om mårnarna? Vad är meningen med att jobba och jobba o jobba? Vore det inte roligare om man jobbade för något annat mål än att kunna köpa bröd och mjölk så man får frukost och mat på bordet?  

Jag vet vad jag vill iaf...och det kanske är det viktigaste? Eller? Så man har ett mål?

och nått att kämpa mot?

Men falska förhoppningar är inte heller något man ska ha. Verkligen inte. Det slår ALLTID tillbaka. 

Puss och kram