Jag har kommit på mig själv med att bygga upp murar ibland när jag blir rädd för saker. Då är det inget som kommer innanför och jag drar mig omedvetet undan. Men nu när jag kommit på det så kan jag ju försöka ändra mig. Men det är svårt, speciellt när det handlar om att kanske bli sårad eller besviken. Förut hade jag en annan mur uppe. Ingen kunde komma in, och människor hade svårt att bli min vän. För jag berättade inget personligt om mig själv. Det är jag fortfarande försiktig med, för folk verkar kunna prata hej vilt om personliga saker med människor de knappt känner, och många är sånna som bara kan prata om sig själva, de och deras helt underbara killar är unniversums mitt. Om man säger någon ting över huvudtaget så börjar dom alltid: men jag! Min kille...jag gjorde...jag brukar.. ja ni kanske vet?!
Då är det inte så lätt att prata om sig själv heller.
Puss och kram
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar