På väg till bussen ifrån jobbet och ser en skit fin bil. och kommer på mig själv med att jag aldrig får drömma eller planera. Jag har aldrig någonsin funderat på vad JAG skulle vilja ha för bil. Jag älskar (älskade) att köra bil. Stylade min förra, spenderade mer pengar på högtalare och sterio än vad jag la på bilen. Jag tonade mina rutor alldeles själv, polerade med maskin och grejer...så varför ska inte jag få drömma om en riktigt härlig och snygg bil? Lika så har jag aldrig drömmt om mitt hem. Hur det ska se ut, det har alltid bara vart att man måste ta det billigaste. Först nu har jag börjat fundera hur jag allra helst vill ha det i mitt hem, men nu är jag ju inte själv om att bestämma heller...såå..tänkte igår: vi har både en kontinentalsäng och en stor soffa fixade innan vi ens har en lägenhet. Rätt sjukt!
Färgade håret hos syrran ju, blonderade ju håret innan sommaren för att det är så skönt att slippa färga. Men varenda g jag går ifrån blont till brunett, känner jag hur mitt självförtroende förändras, märker att jag omedvetet undvikit speglar och kunnat sitta i flera timmar o fixat håret men ändå aldrig känt mig nöjd. Många stammisar på cafet kommenterade och så att jag psassade betydligt bättre i den här hårfärgen. Även chefen och en jobbarkompis Sa det. Puss och kram
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar