Well..jobbat 8 timmar idag och det känns inte på nått sätt. Antagligen för att det va sista dagen och jag försökte ta in varenda sekund för att verkligen kunna minnas. Tog massa bilder efter stängning för att jag ska komma ihåg hur det va BAKOM baren, vilket jag aldrig kommer få uppleva igen. Men nu har jag gjort detta! Jag har jobbat på ett stort företag som utväcklas och går frammåt, jobbat i uber stressad miljö. Jag har fått en titel och lärt mig så sjukt mycket! Nu är det dags att testa nått nytt (igen). Har (hade) även världens bästa chef! Jag fick en jätte fin present av henne och ett litet tal om hur mkt hon uppskattat mig!  Vem vet, jag kanske kommer tillbaka någon g i framtiden? Men jag måste erkänna att några blöta tårar visade sig i mina ögon när jag låste för kvällen och tänkte att jag kommer aldrig mer träffa alla stammisar...eller kanske inte ens några av de jag jobbat med igen. Kommer aldrig stå i den kassan igen, låsa eller så. Ens jobb blir lite som ens andra hem. Och själva ordet *aldrig* i sig är depprimerande. Men nu tackar och bockar jag för mig.

Puss och kram

Published with Blogger-droid v2.0.9