Dagens tankeställare.
Att vårda ett förhållande.
Vad säger den meningen dig?
Ett förhållande till en annan människa, till din mamma/pappa, din vän, din bror/syster eller din kärlek.

Vi måste hela tiden ha i huvudet att vi ska vårda förhållandet till de vi vill fortsätta att ha i våra liv. Det är något jag har lärt mig här i livet. Att ge och att våga ta.

Vi kan inte bli för avslappnade och visa våran sämsta sida varje dag, inte om vi vill fortsätta med förhållandet till personen. Vi måste ta hand om varandra, vi måste anstränga oss, vi måste vårda, och vi måste få tillbaka.

Att hela tiden ge och aldrig få tillbaka är jobbigt och tär på relationen. Det är inte att bara ge sitt ibland, eller i början. Utan det är ett spel som pågår hela livet och sålänge relationen pågår.
Jag vill att alla ni som läser detta verkligen tar in det och tänker ett steg längre. Alldeles för många som tar personer för givet. Och ibland känner jag att jag är den som ger för mycket, men många ggr har jag oxå gett för lite men då har jag fått min läxa för det oxå. En människa orkar inte hur mycket som helst.

Min katt jumjum har flyttat hem till oss nu. Alltid sagt att den katt som blir kvar till sist, ska få flytta in hos mig. Han känner sig redan hemma, inte alls blyg för att utforska huset. Men fortfarande så himla ledsen över det som hände Jesper. Och nu när man får ta del av jumjum saknar man han ännu mer. En halva saknas ju. Det va ju alltid dom två. Det är så tomt. Man gör saker o så vet man att nu skulle Jesper gjort så, eller en annan g och man bara väntar på dunsen, hoppet, eller uppmärksamheten, men den är inte där.

Puss och kram