Jag är inne i en period där jag är så ARG på alla dessa bitterfi**or!
Jag möter många sånna i arbetet, och gästen har ju alltid rätt, och man ska alltid dalta med dessa bittra människor som kommer och är bittra redan innan de klev in på cafeet. Men jag kanske har varit för länge i denna branch, än jag klarar av. Ibörjan så var man ganska hård, och man ska ju inte ta åt sig. Och jag vet fortfarande att det är inte mig den är arg på, eller jag som gjort fel (även om jag ibland gör mänskliga fel), men istället nu blir jag arg på människorna, måste folk vara så himla bittra och sura hela tiden?? Kan inte folk ha lite respekt till mig som människa? Just nu HATAR jag mitt arbete. Jag är arg och vill mest av allt bara ge alla bitterfi**or en örfil!
SLAAAAAPP!

Jag har en fundering. Och nu vill jag att alla ska kommentera! Ni får gärna vara anonyma om ni vill. Men jag har lääänge funderat på detta med att lura barn.Typ som med tomten och andra påhittade saker, som ska följa dom i deras verklighet ett par år, Är detta ok?
Är det igentligen inte fel att luras? Eller är det okej att man lurar in barnen i en roligare verklighet än vad som faktiskt är?
Jag vet att jag själv tyckte det va mycket spännande när jag var liten med både jultomten och andra grejer mina föräldrar lurade i mig, visst blev man lite besviken när man senare fick reda på sanningen efter några år. Och jag kan själv inte säga att det gjorde mig något illa. Men när jag funderar på på saken, och vad jag själv skulle göra mot mina egna barn så tar det ändå emot, det känns lite fel.
Här är en länk om ni vill höra ett exmpel med att lura barnen lite oskyldigt: https://medium.com/thoughts-on-creativity/6f4cb1886d41
Nu vill jag GÄRNA höra era åsikter, varför är det bra VS dåligt att lura i barnen "verkliga" sagor?
Tänkte först att jag skulle googla mig fram till någon psykolog som kan ge mig ett svar, men jag tror hellre på vad ni andra människor tror och har att säga om det.

Puss och kram