Jepp dags för dagens inlägg.

Mor och far har åkt till Storebro, och jag njuter av tystnaden och av att ha hela huset för mig själv.

Dock saknar jag redan mammi eftersom jag har anfall, och jag klarar mig inte riktigt just nu att ta mig förbi dom själv.

Hur ska man kunna vilja något som ger en dåliga vibbar? Det känns som att jag alltid gör fel, och får inget bra bemötande, hur kan det då kännas bra? Jag vet att jag måste vilja, att jag måste fixa det. Men det är inte lätt.
Det känns som att jag inte får bestämma något själv i mitt liv. Att mitt liv ligger i alla andras händer. Jag vill inte säga vad detta handlar om, och jag ber om ursäkt att jag pratar i oförståeliga koder, Sånt suger, förlåt!

Jag tror på andar och på livet efter detta. Och jag går ibland till en brud som jag beundrar mest på denna jord, och är lite av min förebild. Hon får mig att känna mig speciell, som att jag har ett budskap och en mening på denna jord, Hon gör att jag får hopp och självförtroende. Hon berättar saker som gör att jag känner mig mycket mindre ensam när jag faktiskt rent fysiskt är det. Och jag har helt annorlunda frågor till henne denna g, än vad jag brukar fråga. Och jag hoppas på att hon kan hjälpa mig ur denna "period" jag är i nu.

Men jag är så jäkla trött på att inte få bestämma något om mitt liv.
Känner ni så? Eller känns det som att ni har full kontroll, och kan välja era vägar själva?

Puss och kram