Kom på en grej jag kände att jag ville dela med mig om.
Jag vet inte hur det är att ha barn, jag vet inte hur det är att vakna flera ggr per natt i fler år, och inte kunna få sova så många timmar om dygnet kroppen behöver i flera år. Jag vet inte hur det är att uppfostra rätt, att alltid ha tålamod. Men en sak vet jag. Och det är att jag ALDRIG kommer använda våld mot mitt ofödda barn. Så kom inte och säg nått annat.

Varje dag på Skara ser jag föräldrar som är tjuriga på sina ungar, kommer man inte dit för att ha en rolig stund, och låta barnen få busa av sig? Allt för ofta är det små oskyldiga saker som att de inte förstår när jag säger att jag redan slagit in deras glass i kassan, utan att mamman slår till barnet på handen och skriker att jag inte vill ha deras glass.

Idag var jag så sjuuukt jäkla nära att säga till pappa. De beställde glassar, och hade väl inte händer till att ta hand om ungen, och ge honom glassen och hålla sin egna (Eller att ens kommunicera med ungen vilket jag anser var orsaken till hela händelsen)? Han verkligen mosade ner ungen i vagnen. Skrek att han skulle sitta där tills han fick sin glass. Ungen stretade emot och vek benen åt sidan för att inte behöva sitta. Pappan använder våld för att få ner ungens ben och igenom dom där 2 hålen på vagnen. Jag trodde seriöst hans ben skulle gå av. Det går inte att förklara hur groteskt det såg ut.

Även om man får riktigt dåligt med sömn, ens tålamod testas hela tiden...tycker jag ändå kärleken borde finnas där hela tiden, eller att man kan behärska sig själv.
Jag anser att det aldrig är barnens fel hur dom uppför sig. Det är föräldrarna. Man kan vara en allt för hård förälder som har noll tollerans. Eller så kan man vara en för slapp förälder som inte bryr sig när det skulle behövas- vilket resulterar i olika negativa beteenden i andra situationer. Självklart gör barn fel ibland, och dom testar världen. Men sånna saker har alla människor hänsyn till. Barn är barn.

Så skäms inte över ditt barn! skäms över dig själv istället!