Idag har det vart kaos.

Igår hade jag tänkt och jobba med allt för medborgarskolan. Men jag satt hela dagen och kom ingen vart eftersom telia begränsat min hastighet. Så på kvällen fick jag nog och åkte till R och lånade hans dator. Dessutom gjorde han middag och vi fick kvällen tillsammans. Idag skulle han då upp och jobba och vi planerade att käka lunch hemma hos honom. Och sedan skulle jag ta tåget vid kl 2 mot stenungsund. Men när jag gick upp klockan tio och kollade på mobilen hade chefen ringt mig 6 ggr. och skickat sms o frågat om jag kunde komma in tidigare idag. Eftersom jag är så i behov av jobb så har jag inget större val än att ge mig på nästa tåg mot stenungsund. Så vart ingen lunch med älsklingen.

A lämnade mig klockan 3. Men vid klockan 4 kom världens rusch! Och jag va helt själv. Lite till hjälp hade jag våran praopraktikant, Men hon får/kan ju varken göra kaffe eller stå i kassan. Så det va kö ända bort till dörren i 2 TIMMAR! Jag är otroligt stresstålig. Men märkte en ny sida av mig själv-att jag inte är det när jag är helt ensam! Jag får panik när det är 10000 saker jag ska göra helt själv. Jag fick till slut ringa chefen och be henne skicka in någon. Men hon ringde en tjej som bor 40 min bort. Så hon kom ju inte förns när allt var över  klockan 6. Jag verkligen skakade. Jag hatar att ha missnöjda kunder och när det är så mycket kö och man måste ignorera dom för att få kaffet klart till dom som redan köpt blir det för mycket. Jag vill så gärna ge så mycket av mig själv. Jag vill ge varje kund det bästa. Och det kan man inte när man är själv. För då måste man tänka på att brygga 2 olika sorters bryggkaffe, se till att montern är fylld av kakor och mackor, hålla koll på alla mackor som ligger i grillen, disken-så inte kaffekopparna helt plötsligt tar slut, Göra kaffe! servera kunderna det dom vill ha om de nu ska ha latte machiato med mycket caramell smak och soja mjölk eller blåbärspaj med vaniljsås, eller en varm choklad med bara marsmellows och ingen grädde. det är verkligen tusen saker att tänka på samtidigt helt själv.

Men. det gick :) ingen missnöjd kund. Utan jag fick be om ursäkt till varenda en att det tog så lång tid och förklara att jag va helt själv. De flesta förstod då.
Dock så va det ett härligt gäng med killar som stod brevid baren och väntade på kaffe som kom med uppmuntrande ord till oss båda och hejade på oss. hjälpte till att skrika ut beställningar-eftersom folk hör ju som krattor och man ska ha även koll på att folk kommer o hämtar det man gjort klart. Det gjorde det hela lite roligare.

Men nu är jag trött som ett as. hann inte äta frukost imorse utan fick köpa en yoghurt på EH när jag kom och slänga i mig den. Sedan va det nått med mig för va skit varm och hängig de första timmarna och kände som jag skulle svimma. Sedan blev det ingen tid för att äta, så när jag åkte hemmåt efter jag stängt så va ja så hungrig att jag mådde illa.
Jag är inte ute efter att folk ska säga att jag är duktig. det har jag hört från mängder av människor hela dagen idag...men det är inte tillfredställande. Så det är inte det jag fiskar efter. Känner bara att få skriva av mig. Berätta om min dag, antar jag.

Hoppas ni haft en bättre och lugnare dag!
Puss och kram