Det finns en sak jag saknar. Och det är att ha en nära vän, en som man kan prata om exakt allting med igen. Någon man bara kan vräka ur sig vad som helst till- när som helst, i förtroende och personen förstår och bara lyssnar. Inte försöker komma med råd eller hjälp, bara lyssnar. Någon som man bara kan ringa till så fort det dyker upp nått, någon som kan ligga hela natten och bara prata om varandras tankar.

Jag tror aldrig man kommer få tillbaka det igen. Man har många vänner, alla kommer och går. Ungefär hälften av dom borde man inte ens öppna sig till, resten försvinner snart ändån. Men jag kan ändå inte låta bli att tänka på vilken bra relation man hade när man va yngre. Vad mycket man värde satte den när den sedan försvann. Man visste inte hur världen såg ut, man hade det bra redan från början, så hur skulle man veta?

Just nu vet jag att jag inte vill ha det så igen. För jag litar inte tillräckligt på någon för att låta det hända, och vill inte låta det hända, för vill inte släppa någon in. jag vill bara att det ska "poff" ska vara så. Inte vägen dit. Jag har så himla mycket tankar och funderingar nu för tiden. Ungefär lika många man hade när man va si sådär 13-14 år. Sedan försvann dom i några år, men nu börjar jag fundera lika mycket igen.

Och jag tycker verkligen inte om när mitt hjärta säger en sak, men mitt huvud säger en annan. vad sjutton ska ja göra med den saken??


Just det, en rolig sak. Jag drömde inatt att jag va lesbisk. haha det va roligt! Ofta man drömmer en sådan dröm när man sover bredvid sin pojkvän. HAHAHAHAHA!

Puss och kram